ur den förbannade jorden växer de rostiga trädstammarna som signalerar atomålderns död
från den närliggande floden flöt elden på bäddar bestående av olja och uran
samma uran som en gång tänt den eviga flamman i solen som gav hopp åt folket som levde och dog på den plats där förbannelsen tog som hårdast och där solen för alltid färgats röd av moderlandets försummande barm
och under den hetaste solens dagar så brändes de trolovade av en eld som kan liknas vid skärselden
men deras aska förvandlades till ett löfte
ett löfte om försoning som snart blev ett bevis på naturens styrka
för där män en gång har vandrat finns nu bara vildar kvar
