i alkemistens kittel bubblar den fränaste av metaller
baserad på de 24 dofterna som skapades innan ljuset
samma ljus som vägrade reflekteras ur den matta spegel som hade tillhört medusa
den spegel som som enbart reflekterar fåfängan, den spegeln som blev narcissus sista blick in i jordelivet
hans sista ord var nog de allra sannaste av ord ty han sade:
de som inte hört vrålen från de kemeriska stäpperna kommer heller aldrig att förstå den lidelse som en ensam varelse ställd inför sin rättmätiga ägare kommer att känna, för känslor blir alltid förlorade och slöa like eggen på zigenarnas knivar
det är samma knivar som alkemisten skär sina brygder med
för om, och bara om brygden i hans kittel inte bestod av de 25 dofterna
så skulle mänskligheten levt i vad som skulle uppfattas vara tre miljoner sekunder
men för alkemisten spelar detta ingen roll, då han vet att allt är gjort av guld.
